Denna blogg hette tidigare Höstlycka. Höstlycka var till en början inte en blogg, utan ett album där min familj, som bor långt bort från mig, skulle kunna se bilder på allt fint jag hade sytt till min kommande bebis. Tanken var att den skulle ligga uppe den hösten och sedan tas bort efter att barnet var fött. Så blev det inte. Jag började skriva små försvarstal om vårt val att föda hemma för att lugna oroliga familjemedlemmar. När mitt barn var fött kände jag att det var en miljon saker jag plötsligt var tvungen att ta ställning till, och sedan argumentera för, inför släkt och vänner. Jag skrev om allt och hänvisade till min blogg när folk frågade eller kritiserade mig. Det blev vinter och sen vår, och bloggen låg kvar. Ganska snart började jag få fler besökare, och fort utvecklade sig bloggen till det den är idag.
Nu har det gått två år, och jag kände att jag ville förnya utseendet på bloggen, samt passa på att byta namn. Vad skulle passa bättre än Vilda barn? Om vild är motsatsen till lugn, så väljer jag vild. Jag älskar barn som aldrig har lärt sig att sitta stilla, barn som gör som de vill, barn i kläder smutsiga av lek och bus. Jag älskar att se barn ute i naturen, plaska i pölar, gå i gräs. Det lyser om dem.
Om vild är motsatsen till tämjd eller odlad så väljer jag också vild. Vilda djur, vild natur.
Och om vild är motsatsen till civiliserad så väljer jag absolut vild. Ur ett politiskt perspektiv står jag alltid på de vildas sida. De vilda i stan, de vilda i djungeln och de vilda i sinnet.
Än så länge behåller jag adressen hostlycka.blogspot.com, men om ett tag kommer jag att ändra den också. Jag vill bara att folk ska hinna vänja sig vid det nya namnet först så att ni inte blir helt förvirrade om jag både byter namn, adress och utseende på bloggen.

Fint skrivet!
SvaraRaderaVa härligt skrivet! Vilda barn är underbara.
SvaraRaderaDin blogg har alltid så tankvärda inlägg o vilda barn är en fin fortsättning på höstlycka :)
Underbart! <3
SvaraRaderaFin utveckling!
SvaraRaderaAv nyfikenhet, hur varmt/kallt var det när bilden togs? Det ser underbart ut!
Tack <3
SvaraRaderaVinterbadaren: det var nog inte speciellt kallt, jag minns faktiskt inte. Några plusgrader tror jag :)
Jag har ofta tänkt på det där med kyla. Jag har ett barn som är riktigt fruset av sig vid minusgrader. Att vara ute en längre period då kräver verkligen omsorg med kläder. MEN kortare stunder tycker hon att det är en härlig känsla att utforska hur kylan verkligen känns. Att gå ut en liten sväng på balkongen naken när vi släpper ut katten. Eller att vänta tills att hon själv faktiskt känner att det är dags för mer kläder eller att gå in. Det är lätt hänt, tycker jag, att man berövar de små fina sinnesintryck i all välmening.
Radera