Trygga barn, vad betyder det?

Olika tider och olika kulturer lägger vikt vid olika saker i sin barnuppfostran. Vissa kulturer tycker att lydighet är det viktigaste, andra att självständighet är det främsta målet. Här i Skandinavien är det trygghet vi talar mest om. Folk skryter om hur trygga deras barn är, och vilken typ av föräldraskap vi än talar om, så vill folk lyfta fram hur tryggt det har gjort deras barn. Problemet är bara att alla har var sin definition av vad trygg betyder, och att man därför ofta missförstår varann.

1. Ena ytterligheten, de som tror på klock- eller föräldrasstyrd matning, de som menar att barn måste läras att somna själva och som i allmänhet är mycket för att sätta gränser och träna sitt barn, pekar gärna på hur trygga deras barn har blivit av detta förhållningssätt. De tecknen barnen uppvisar på trygghet är enligt dem att barnen inte gråter när föräldern lämnar dem, att de inte verkar ha saknat föräldern nämnvärt, att de inte gråter när de lämnas att sova själva, att de sover hela natten samt att de är allmänt glada och pigga jämt. Trygg används här då som en synonym till självständig. Man önskar att ha ett barn som inte är beroende av föräldern för att det ska kunna lugna ner sig själv.

2. Den andra ytterligheten, de som tror på att samsova, bära, amma fritt och aldrig låta barnet gråta själv, nämner lustigt nog också ofta trygghet som ett mål. Här kommer också alla de som helt enkelt tror på att vara lyhörda och respektfulla inför barns behov in, oavsett om de inte bär, ammar eller samsover. Barnet ska kunna känna sig trygg - alltså säker på - att föräldern alltid finns där för det, oavsett om det är glatt, argt eller ledset. Målet här är mer långsiktigt, man eftersträvar inte att barnet så tidigt som möjligt ska kunna vara ifrån föräldern, utan tror mer på att bygga en trygg grund, ungefär som när man bygger ett hus. 

Och för folk som inte är insatta är det är säkert lätt att döma utifrån de yttre tecknen. Ungen verkar glad och nöjd, somnar lätt, sover gott, äter bra och vinkar glatt farväl till föräldern. Det måste vara ett tryggt barn. Men vi vet inget om hur vägen dit har sett ut, och när det gäller barns utveckling så är det verkligen inte så att målet helgar medlen. Det kan vara ett barn ett tryggt anknutet barn som har blivit lyhört bemött, men det kan också vara ett barn som har blivit systematiskt överkört, och som har utvecklat en psykologisk mekanism som heter inlärd hjälplöshet.

Vi som föredrar den andra typen av föräldraskap använder oss av ordet trygg utifrån ett psykologiskt perspektiv. Man talar om att barnet har en trygg anknytning. Audhumble har skrivit en fin sammanfattning av vad anknytningsteorin handlar om, och hur man testar anknytningen genom Strange Situation-testet. När barn systematiskt lämnas att trösta sig själva när de gråter, när man inte tar hänsyn till deras önskningar (att t.ex. få ligga nära föräldern) och när föräldrarnas inställning är att det är barnet som måste anpassa sig efter föräldrarna oavsett hur mycket barnet än protesterar, så har barnet inget annat val än att tillslut acceptera situationen. Detta tillstånd heter inlärd hjälplöshet (learned helplessness), och är en överlevnadsmekanism. Barnet vet i detta fall att det enda sinnestillstånd som får det att känna sig älskat av föräldern är när det är glatt och inte gråter. 

Att barnet tidigt somnar själv, att det kan somna om utan hjälp, att det inte berörs av att föräldern kommer eller går eller att det är "extremt glatt", som Martin Melin menar att AWs sömnmetod resulterar i, behöver inte vara tecken på att barnet är tryggt, ur ett psykologiskt perspektiv. Istället kan det vara en följd av ett auktoritärt föräldraskap, och tecken på otrygg anknytning och inlärd hjälplöshet.

Läs mer om inlärd hjälplöshet här.