Sedan jag hoppade av skolan njuter jag av mina fria dagar och har tillbringat dem med att göra det jag älskar mest: Att läsa och studera. Lusten att lära har kommit tillbaka, och när jag slipper sitta och plugga så fungerar också minnet bättre.
Jag kommer att skriva lite om unschooling då och då, trots att jag vet att 99% av er inte skulle drömma om att unschoola era barn på allvar. Jag tror ändå att idéerna bakom unschooling kan vara intressanta för många att läsa om, eftersom de följer samma tankegångar som exempelvis baby-led weaning, fri amning och nära föräldraskap, nämligen tillit till barnen. Även om man väljer att unschoola eller ej så tror jag att man kan lära sig mycket av unschooling-filosofin. Den är nämligen baserad på forskning om hur barn lär sig bäst, och ett erkännande av att barn faktiskt på många sätt är en förtryckt grupp i samhället, som ofta inte har de rättigheter som vi vuxna tar för givna.
Jag kommer att skriva lite om unschooling då och då, trots att jag vet att 99% av er inte skulle drömma om att unschoola era barn på allvar. Jag tror ändå att idéerna bakom unschooling kan vara intressanta för många att läsa om, eftersom de följer samma tankegångar som exempelvis baby-led weaning, fri amning och nära föräldraskap, nämligen tillit till barnen. Även om man väljer att unschoola eller ej så tror jag att man kan lära sig mycket av unschooling-filosofin. Den är nämligen baserad på forskning om hur barn lär sig bäst, och ett erkännande av att barn faktiskt på många sätt är en förtryckt grupp i samhället, som ofta inte har de rättigheter som vi vuxna tar för givna.
Först kan jag börja med att klargöra vad unschooling är. Bloggaren Idzie, som själv har blivit unschoolad nästan hela sitt liv, förklarar unschooling på tre sätt:
1. Unschooling, vanligtvis en typ av hemskolning, betyder att barnet lär sig vad det vill, när det vill. Unschooling utgår från barnets egna intressen och är inte styrd av vad föräldrar eller lärare tycker att barnet bör lära sig.
2. Unschooling kräver ett paradigmskifte där man slutar se på världen som bestående av händelser som man kan lära något av, och händelser som man inte lär sig något av. Istället måste man inse att man lär sig något av allt.
3. Unschooling är insikten om att liv och lärande inte är två skilda saker, utan att de går hand i hand.
Jag skulle också vilja tillägga, att unschooling för mig är dekolonisering, eftersom jag ser det som ett frigörande från dogmer om vad som är värdefull kunskap och värdefull kultur.
Unschooling är naturligtvis olagligt i Sverige, men i USA är det faktiskt fullt lagligt att unschoola. Unschoolade barn har heller inte problem med att studera på högskola när de blir äldre, man kan få sina kunskaper testade och dokumenterade på olika sätt om det är det man önskar, och unschoolade barn får vanligtvis goda resultat. Unschooling handlar inte om att lämna barn åt sitt eget öde utan att blanda sig alls, tvärtom ska man vara där och bistå med hjälp och uppmuntran till lärandet, fast på barnets villkor. Det finns också en skola, Sudbury School, som är baserad på unschooling-filosofin. Den närmaste Sudburyskolan ligger i Roskilde, Danmark.
Jag hör folk skrika om alla problem med unschooling, och de finns naturligtvis, men min önskan här är inte att propagera för unschooling som ett bättre alternativ till vanlig skolgång, utan att låta tankegångarna inspirera, för jag tror att om vi tänker på varje tillfälle i livet som en chans för oss att lära oss något, så slipper man en massa stress och skuldkänslor och börjar istället se möjligheter och glädje i allt.
Unschooling är alltså inte något man startar med vid sju års ålder när de andra barnen börjar på skola. Det är heller inte bundet till bestämda tider på dygnet eller veckodagar. Det bygger på samma sätt att lära sig på som barn gör fram tills de börjar i skolan, alltså det ostrukturerade, ofragmenterade, fria lärandet.
Vårt barn är 2 år och 4 månader, och som alla barn i den åldern har han ännu kvar lusten för lärandet. Just nu är det mycket prat om färger, graviditet, kroppen, siffror, hårt och mjukt här hemma. Jag tycker att det har varit spännande att inse i hur stor grad man faktiskt lär sig om ämnen som fysik, biologi, kemi, matematik, teknik osv bara genom att prata om det man gör eller låta barnet vara delaktigt.
Än så länge är det svårt att komma med ordentliga, utförliga svar eftersom han är så liten, och unschoolande föräldrar har heller inte några intentioner om att ge barnen alla svaren. Det viktigaste är att väcka en nyfikenhet för olika ämnen, och uppmuntra till eget sökande efter svar, genom att ta med dem till biblioteket, muséer, låta dem prata med folk som vet mycket om ämnet, se filmer, köpa hem experiment-kit, låta dem ta kurser, volontärjobba etc.
Än en gång - jag vet vad kritiken handlar om, men visst är tankegångarna spännande, när man tänker på allt barn lär sig innan de börjar skolan, utan scheman och måsten? Och allt de lär sig genom lekar, brädspel, barnprogram? Och hur ett intresse, som t.ex. dinosaurier, kan leda till att barn lär sig helt makalösa mängder om historia, biologi, geologi etc.?
Exempel:
Vi lagar mat, kokar upp vatten och pratar om hur mat är hård innan den kokas, och hur den blir mjuk efter att ha legat i varmt vatten. É går och hämtar olika matvaror ur skafferiet, ris, morötter, havssalt och känner på dem, pratar om konsistensen. Sen står vi och tittar på när det kokar och känner på det då och då, det blir mjukare och mjukare ju längre det kokar.
É klättrar på bordet och vi pratar om att det gör ont att slå sig om man ramlar på något hårt, som en stol eller golvet, men att om man ramlar på något mjukt så gör det inte ont. É går och hämtar olika saker som han lägger på golvet och hoppar på, och konstaterar att det inte gör ont, eller att det gör lite ont. Varför är det så?
Vi tappar ett glas på golvet och det går sönder. Vi pratar om vilka saker som går sönder när man tappar dem, hårda eller mjuka? Går alla hårda saker sönder? Vad konstigt att vissa hårda saker inte går sönder!
É känner på sin kropp, vissa kroppsdelar är mjuka, som lår och mage, och vissa kroppsdelar är hårda, som armbågar och kindben. Varför är det så? Vad finns där inne, som är hårt?
Än så länge är det svårt att komma med ordentliga, utförliga svar eftersom han är så liten, och unschoolande föräldrar har heller inte några intentioner om att ge barnen alla svaren. Det viktigaste är att väcka en nyfikenhet för olika ämnen, och uppmuntra till eget sökande efter svar, genom att ta med dem till biblioteket, muséer, låta dem prata med folk som vet mycket om ämnet, se filmer, köpa hem experiment-kit, låta dem ta kurser, volontärjobba etc.
Än en gång - jag vet vad kritiken handlar om, men visst är tankegångarna spännande, när man tänker på allt barn lär sig innan de börjar skolan, utan scheman och måsten? Och allt de lär sig genom lekar, brädspel, barnprogram? Och hur ett intresse, som t.ex. dinosaurier, kan leda till att barn lär sig helt makalösa mängder om historia, biologi, geologi etc.?
Jah håller med dig helt! Unschooling resonemanget är oerhört inspirerande och behöver på intet sätt motsätta en konventionell skolgång. Istället är det väl jätte bra om vi som snart har barn i konventionell skolform tar med dessa tankar dit i ett hopp att skapa förändring.
SvaraRaderaJag leder en konstgrupp för barn ibland, och tyckte det var intressant när en av deltagarna var extremt intresserad av hästar. Samma barn gillade däremot inte skolan så mycket (8-åring). En dag kom vi in på ordet "indian" och jag förklarade det här med Columbus och varför han trodde att han hittat Indien osv. Det hästälskande barnet visste allt detta för hen hade läst om hur olika hästraser tagits till Amerika. Och varje gång vi träffas så blir jag förvånad över kunskapsmängderna som hen och de andra barnen har - när man kommer in på de saker de älskar, som t.ex. djur som är väldigt pop :)
SvaraRaderaJag blir så sugen på detta med unschooling. Precis så funkar jag också, om det finns för mycket press så får jag panik och lusten att lära försvinner. De bästa erfarenheterna jag har från att studera är när jag gör det helt utifrån lust och utan nyttotänkande. Om man litar på sin intution så brukar man läsa och lära sig de saker man behöver veta. Stress ger mig handlingsförlamning... Och vet att min son funkar så också. Men nu är han i varje fall anmäld till skolan. Jag har svårt att gå emot strömmen så mycket att jag skulle klara av att lära honom allt själv (bor i Finland och här har vi inte skolplikt utan bara läroplikt, så i princip är hemskolning faktiskt möjligt, men vet inte om det ekonomiskt sett skulle gå för oss)... men man kan ju ta till sig unschoolingprincipen själv och vara tillgänglig och hjälpa när barnet har lärlust...
Det här ska bli så intressant! Jag tror verkligen att jag är typen som skulle ha frodats av unschooling, och hade gärna gjort så med T om det hade gått. Jag håller dessutom med om stycket om stress och skuldkänslor och det var jättebra att du skrev om hur É lär sig av allt!
SvaraRaderaSå kul att du gillar det. Vad menar du när du skriver att det ska bli intressant? (Vad är det som ska bli intressant?) :)
RaderaDu skrev att du kommer att skriva mer om unschooling i framtiden. Det kommer att bli intressant. :) Tycker att ämnet är skitspännande och jag tror att jag kommer att lära mig mycket av det i hur jag ska förhålla mig till Toadens frågvisa år osv.
RaderaDet går alldeles utmärkt att kombinera detta synsätt med kommunal skola. Som förälder får man då ta ett steg tillbaka och se barnet, skolan, vännerna, lärarna och världen omkring dem som en lärande helhet. På så vis får barnet med sig väldigt mycket mer kunskap, än vad skolan avser, på vägen. Sen vill jag bara nämna att detta synsätt har även börjat införas i svensk skola från pedagogiskt håll. Men, jag tror tyvärr att en viss skolminister vill styra tillbaka till den gamla katederundervisningen igen. Bort med honom, tack! Kram Anna
SvaraRaderaFörst och främst vill jag tacka dig för att ha gjort mig uppmärksam på hela begreppet unschooling, bara att känna till det släpper liksom lös saker i mitt huvud. Ja, i mina känslor också eftersom min egen skolgång sitter som en liten tagg i hjärtat. Precis som många andra barn var jag så nyfiken på världen och älskade att lära mig saker, men ju längre jag gick i skolan desto mer uttråkad och trögtänkt blev jag. Hur mycket kommer jag egentligen ihåg av vad jag lärde mig där? Hur mycket hade jag kunnat lära mig om jag inte slösat bort så många år av mitt liv i olika skolbänkar?
SvaraRaderaNär jag tänker framåt så är det en väldigt frestande tanke att oskola våra egna barn, förutsatt att vi hittar ett sätt att leva som låter oss vara med våra barn och där barnen kan vara med oss i vår vardag. Jag vet inte riktigt hur det praktiskt kommer att se ut, men det känns så viktigt. Livsviktigt. Vår fyraåring säger redan att han inte vill börja skolan och visserligen vet han inte mycket om hur det är i en skola, men jag kan inte förmå mig att säga "du måste, alla barn går i skolan" när jag själv ärligt ser att det hade varit bättre för mig själv att bli oskolad under bra omständigheter.
Vad är den tyngsta kritiken mot att oskola, som du ser det?
Tack igen!
Vad roligt, jag kände också som du säger, att bara att känna till det fick saker att lossna i huvudet.
RaderaProblemen med unschooling är inte på det individuella planet, för jag är ju såklart övertygad om att barn har förmågan att lära sig det de behöver, för att uppnå det liv de vill ha, utan att ha någon som talar om för dem när och hur de ska lära sig det. Problemen handlar väl mer om hur det ska gå till rent praktiskt, och att folk i allmänhet inte har möjligheter att stanna hemma med sina barn. Ska alla få lov att unschoola? Om inte, vem ska bedöma vem som ska få lov att göra det? Finns det risk att barn från familjer med sociala problem hålls hemma och blir ännu mer marginaliserade? Och är det inte bara föräldrar med tämligen höga resurser som har möjlighet att unschoola sina barn, så hur demokratiskt är det? Så det är på det planet. Jag och Clee/C har denna diskussion i mina tidigare inlägg om unschooling, om du vill läsa.
Jag läste vidare i kommentarerna under de andra inläggen om unschooling, många intressanta tankar. Tänker väl också att det bästa vore om den där skolan som ska vara till för alla faktiskt var det, om den utgick lite mer från vad barn faktiskt mår bra av. Inspirerande med Sudbury School, där fanns ju en hel lista på skolor runt om i världen som satte igång min fantasi med en gång. Var skulle vi kunna bo så att våra barn kan gå i en sådan skola? Till råga på allt kom lillskrutten hem från förskolan och suckade tungt och sa att "fröknarna på dagis bestämmer allting" just idag när jag suttit och läst om demokratiska skolor. Ska jag ta det som en hint?
RaderaJa, det tycker jag ;)
RaderaJag tycker att det verkar helt fantastiskt! Men jag är ju barn av min tid och blir helt ängslig och bara: "Men gud, vad ska de leva av"? Och blir lite paralyserad i min fantasilöshet :)
SvaraRaderaSamtidigt så vet jag ju att det mesta jag lärt mig, eller det jag minns, är ju sånt jag lärt av mina föräldrar eller mig själv. Engelska till exempel, största delen av kunskapen där kommer ifrån engelska modetidningar samt att jag satt och lusläste manusen till VÄNNER online. Jag kan kanske inte namnen på ordklasser och grammatiska namn, men jag har känslan för språket och allt som oftast blir det "korrekt".
Mina vänner som är mkt kunniga med datorer, de har visserligen en civilingenjörsexamen nu men när jag frågade en av dem vad han jobbar med så var det Java, och det lärde han sig på egen hand när han var 12, och har förfinat på sin fritid...
Jag hade önskat mig en sådan "skola" i Sverige, eftersom, som du skrev, det är olagligt. Tror Björklund skulle tuppa av om han fick nys om detta.
Ser så framemot att fortsätta läsa om er.
Vill tacka också för att du delar med dig, det har hjälpt mig enormt, då vi har en liten en, som vill sova i nåns armhåla helst, ammar jämt, blivit buren konstant. Att det kan vara så, och ska få vara så, och att vi inte är ensamma i att tycka att i den mån man kan ska man tillmötesgå bebisens önskemål, och följa hens rytm.
Jag har haft min föräldragrupp på nätet istället, med gelikar som din blogg, Audhumble, Amningshysteri osv. :)
Så härlig du är.
RaderaHär kan du läsa intervjuer med vuxna unschoolers om hur deras liv ser ut nu.
http://yes-i-can-write.blogspot.com/2010/05/unschooling-grows-up-collection-of.html
Det är väldigt intressant! Jag tycker att det lyser livsglädje genom många av intervjuerna. Sen kan ju unschoolers gå på gymnasie eller högskola när de vill det, så det är inte omöjligt alls att skaffa sig ett vanligt jobb i vuxen ålder.
Jag är helt inne på de här tankebanorna. Vi oskolar barnen här hemma på sätt och vis.
SvaraRaderaJag ser ingen motsättning mellan att oskola på hemmaplan samtidigt som de vissa tider går på förskola/skola. :D
(Våra går förskola ca 9 timmar/vecka mellan 2-5 år, förskoleklass/skola 25 timmar/vecka vid 5+ år). Det blir mycket tid hemma att oskola. :D
Nu använder jag ordet oskola, men jag inser ju att det inte kan kallas oskola när de samtidigt går i skolan. Men vårt förhållningssätt är det samma alla övriga timmar utöver den tid de är hemifrån.
Att man uppmuntrar och väcker nyfikenhet, pratar om allt som väcker deras intresse och svarar på alla frågor. Elsa kunde läsa och skriva när hon var 3 år, det var/är hennes intresse och vi har svarat på alla hennes frågor osv. Det hon lärt sig på förskola/skola hittills är sådant som att vara del i sociala sammanhang, själv hålla reda på gympapåsen, vänta på sin tur mm.
Jag ser skolan som ett bra komplement till allt det jag ger dem själv här hemma. :)
Undchooling liknar nog väldigt mycket vårt ursprungliga sätt att lära. Om man går tillbaka till tiden innan städer, innan yrkesspecialisering. Sedan har det nog alltid funnits element av "det här måste du faktiskt kunna för att överleva". Men på det stora hela.
SvaraRaderaJag tycker unschooling är urmysigt att läsa om! Inte för att vi kommer att avstå från den traditionella skolan här i Sverige, men som inspiration för den tiden vi ändå får tillsammans.
SvaraRaderaOm jag fick välja helt fritt så skulle jag gärna välja någon medelväg, t.ex. en skola där barnen gick på förmiddagarna och sedan hade vi övrigt tid tillsammans där vi fick skola dottern på vårt sätt. Men den valmöjligheten finns ju inte Sverige utan istället får man försöka göra tiden utanför obligatorisk skolgång så givande som möjligt. Då är unschooling en perfekt källa för idéer!
Jag tycker också unschooling är jättespännande och även om barnet går i vanlig skola kan man ju använda sig av konceptet på fritiden. När barnet frågar varför och hur kan man ta tillfället i akt.
SvaraRaderaBlir väldigt glad när de i skolan utnyttjar barnens frågor och går in lite djupare trots att det inte ingår i planen.
I början när jag läste om unschooling på http://www.naturalchild.org/ tyckte jag det verkade jätteknäppt. Men nu tycker jag det verkar väldigt vettigt. Är ju bara att se hur det är i skolan, i de yngre åldrarna tycker de flesta barnen att det är roligt i skolan, senare tycker många att skolan är tråkig.
/Louise
Varför måste det ena utesluta det andra? Det du beskriver tkr jag är självklart. Att lära och utvecklas. Det gör ju alla barn. Egen utveckling och styrd utveckling har ju båda sina syften. Varför måste man välja? Dessitom anser jag att det enda man inte kan välja bort är just det du beskriver. Den fria utvecklingen. Den finns ju i vardagen.
SvaraRaderaDet är ju i praktiken svårt att välja bort det strukturerade lärandet, istället tvingas ju faktiskt alla in i ett lärosystem som forskning visar hämmar utvecklingen. Det har gjort studier där man har studerat barn i skolan, och sett hur de beter sig när de svarar på frågor. De tittar undrande på läraren efter respons, har jag rätt, har jag fel, sa jag något dumt nu? Det fria tänkandet har inte någon plats i skolan, på prov måste man svara på frågor på rätt sätt, enligt vad som står i boken. Om man väljer att unschoola så är det alltså för att man tror att skolan hämmar barnen och att det ostrukturerade lärandet är optimalt för deras välmående och utveckling. Men man kan ju inspireras på så sätt att man inte försöker ge sina barn färdiga svar t.ex. som många gör, utan istället uppmuntra dem att leta upp svaren själv.
RaderaJa det verkar väldigt roligt och häftigt att läsa om. Jag själv vill hemskola mina barn, och därför vill jag flytta till något annat land där det är tillåtet. Fast ibland känns det som, tänk om mina framtida barn blir ledsna över att jag gör som jag gör, tänk om de tycker att jag inte låtit dem lära sig allt de velat.
SvaraRaderaMen det ska nog gå bra, det är ju ett tag kvar tills jag ska börja uppfylla mina drömmar.
Förresten tycker jag att det är riktigt smart tänkt det du skrivit i ett annat inlägg om vad du tror ditt barn kommer att tänka om dig som hoppat av skolan.
Det verkar vara rätt val och lycka till med framtiden, husbyggandet och allt! =)
Tack! :)
RaderaJag tänker som så att om É uttrycker en önskan om att gå i skolan, som många unschoolade barn gör någon gång, så kommer han att få lov att testa det. De flesta bestämmer sig för att hoppa av efter några år igen, och om de inte gör det så är det väl det beslut som känns bäst för dem. :)