AP är biologi

"Jaha, är det modernt att bära sina barn nu?" har jag fått höra från äldre tanter. Eller, "jasså, man gör så nu, på min tid smällde man till dem på fingrarna när de inte gjorde som man sa." Också yngre kan få det att låta som om attachment parenting - nära föräldraskap - bara är ännu en föräldraskapstrend bland andra. Lite kulturrelativistiskt kan man ju säga att att olika tider och olika platser har haft olika idéer om barnuppfostran, vissa gör si och vissa gör så och det finns inget som är bättre eller sämre. Men det stämmer inte, för det finns typer av omsorg som tar hänsyn till enbart kulturella aspekter och krav, och dessa kan ju variera från tid till tid och plats till plats, och det finns typer av omsorg som tar hänsyn till människan som biologisk varelse.

Det som skiljer "nära föräldraskap" från andra typer av förhållningssätt till barn är att nära föräldraskap inte bara är åsikter, färgade av kulturen som begreppet har uppstått i. Istället är det baserat på vetenskapligt forskning inom väldigt många olika ämnen.

Det har blivit visat hur barns kortisolnivåer stiger när de blir lämnade att gråta i sin ensamhet, och hur detta i sin tur påverkar hjärnans utveckling för all framtid. Detta är inte något var och varannan människa känner till, men vi känner nog alla till experimentet med den lilla apan som oavsett om den fick mat eller inte valde att vara nära moderssubstitutet som var mest likt en levande varelse. Vi vet vad som hände med de rumänska barnhemsbarnen som aldrig fick någon närhet. Vi vet att fysisk och emotionell närhet är livsviktig för spädbarn, för deras neurologiska, psykologiska och fysiologiska utveckling. Människor förtvinar utan närhet. 

Därmed inte sagt att föräldrar som inte är "nära föräldrar" inte ger sitt barn närhet alls, men det är denna princip, att närhet och lyhördhet får människor att blomstra, och vice versa, att avvisande från de nära anknytningspersonerna är stressande och skadligt för spädbarn, som nära föräldraskap bygger på.

Anknytningsteorin är inte bara en liten teori bland många. Den bygger på extremt välgjord forskning som efter hand har byggts på med tvärkulturella studier och uppföljningar av forskningsobjekten, 20 år senare. Att den har tillämpats på människor ur olika kulturer är viktigt, för även om det har visat sig att människor i olika kulturer har tolkat barnens beteende på olika sätt, så har dragen som barnen har uppvisat varit desamma överallt. Vissa saker är alltså inte kulturellt styrda, och vi kan således säga att nära föräldraskap, AP, naturligt eller ursprungligt föräldraskap bygger på en biologisk förståelse av människan och dess grundläggande behov.

Tack till Kim från Amma vidare för att du hjälpte mig att sortera tankarna genom din kommentar i mitt inlägg  Djuriska föräldrar!

Forskning jag referar till i detta inlägg, utöver Ainsworth och Bowlby:

Van Ijzendoorn & Kroonenberg (1988)

Rothbaum et al. - Japan & Amae (2007)

Tips på böcker i ämnet:

Meredith F. Small - Our babies, Ourselves

Sue Gerhardt - Kärlekens roll