 |
| Klicka på bilden för att läsa. (City Malmö 23 jan 2012) |
Finaste vännen är med i tidningen idag och berättar om planerna inför det normkritiska föräldrakooperativet Sjöstjärnan som ska öppna i Malmö snart, och där genuspedagogik är i fokus. Deras vision är, enligt hemsidan, att skapa en förskola där barnen "får utvecklas utifrån sina individuella förutsättningar utan att begränsas av föreställningar om kön, sexualitet, könsuttryck, etnicitet, ålder, klass, funktionalitet och trosuppfattning". Artikeln kan läsas i sin helhet här. Jag har pratat mer med Camilla och ska ställa henne några frågor ikväll, och intervjun kommer i bloggen om några dagar. Om ni läsare har några frågor själva så får ni gärna posta dem här så ska jag se om jag kan framföra dem också.
Fantastiska initiativ som detta behöver uppmärksammas, och om jag har förstått det rätt så har de platser kvar ännu, så snälla skriv om dem i era bloggar och länka till deras hemsida: www.sjostjarnan.org/
Vi är ju som ni vet inne på unschooling, mycket eftersom vi inte tycker att det finns förskolor som motsvarar våra önskemål. I somras besökte vi en förskola här. Eftersom det var sommar var många av barnen borta, men ett gäng flickor lekte glatt i skogen medan en pojke stod och storgrät en bit bort, utan att få tröst av förskollärarna. Jag frågade varför han grät, och då skrattade de, skakade på huvudet och sa att "Han är ju enda pojken så han har ingen att leka med". Och sen: "Man tycker ju att han borde vara glad, ensam tupp bland en skock höns! Hohoho."
Jag och min man tittade äcklade på varandra. Nej tack, i en sån miljö vill vi inte att vårt barn ska vara. Om vi hade bott i Malmö så hade vi helt klart anmält É till Sjöstjärnan - till och med maten verkar jättebra!
Lockar en förskola med genuspedagogik dig? Om ja, varför, om inte, varför inte?
Det enda jag undrar över när man har en sådan pedagogik som jag förövrigt är en hejare av, är hur man får den pedagogiken i förskolan att fungera med omvärlden, för sen kommer barnen gå i skolan och ännu senare bli vuxna men tiden där emellan hur underlättar man för dem det här med olikheten i bemötandet. Speciellt då barn är olika och vissa klarar av att olikheten medan andra kan ta det dåligt att inte vara som "alla andra". Det vore kul att veta :)
SvaraRaderaJag tycker att det låter klokt, tyvärr känns det som att vi har alldeles för många krav på förskolan för att den ska gå att hitta... Det är ju inte bara genustänket man vill ha utan även personaltäthet, små barngrupper, utevistelse, bra mat och framför allt "vår syn på barnuppfostran" vilket är ett väldigt stort och ibland lite diffust krav. Jag vill nog hitta en personalgrupp som jag känner mig bekväm med och som förhoppningsvis har ganska fria tyglar att forma dagarna efter behov. Vi tänker ha dottern hemma lång tid framöver men besöker redan nu olika förskolor och dagmammor i området för att veta vilka alternativ vi har. Annars får hon kanske vara hemma med mig och mormor, vilket inte hade varit hel fel det heller :)
SvaraRaderaJag håller nog med Emma, förskolan för oss finns nog inte. För mig räcker det inte att det är en genusinriktning på förskolan. Som Emma säger så vill jag ha en liten personaltäthet och barntäthet, inte så mycket vuxenstyrda lekar (fast inte heller släppa barnen vind för våg) och vår uppfostringsmetoder (som också är väldigt diffusa och ändras för varje dag som går, man ändras ju som människa hela tiden :)) med mycket närhet och kärlek. Har väldigt svårt att tro att det kommer att finnas någon förskola för oss. Vi kommer troligtvis att vara hemma hela förskoleperioden och sedan flytta till USA för att unschoola honom.
SvaraRaderaAbsolut, för mig räcker det långt ifrån att bara ha genusinriktning på förskolan, men Sjöstjärnan har mer än det.
RaderaJag är glad att jag slipper ha mitt barn på förskola, även om jag kan känna att han hade mått bra av att träffa fler barn, men tyvärr vet jag att om jag hade bott någon annanstans, som i Malmö, så hade jag varit tvungen att jobba och då känns det som om denna förskola hade varit ett bra alternativ. Men jag är glad att jag kan unschoola nu och förhoppningsvis fortsätta med det i framtiden.
Jag tycker det vore superbra med en genusförskola.
SvaraRaderaFör det första så tror jag att man behöver jobba väldigt aktivt med genus för att det ska bli någon förändring, även de mest genusmedvetna bemöter barn på stereotypa sätt. På alla kommunala förskolor här ska man ju ha en genusplan men ärligt så tror jag inte det räcker med ett personalmöte om året där man pratar om det utan det behöver genomsyra hela verksamheten.
För det andra så inbillar jag mig att den personal som söker sig till en förskola med en tydlig inriktning är intresserade av sitt arbete och därför kommer vara mer engagerad, och sådan personal vill jag gärna ha.
Min grundinställning är att det är positivt för barn att inte begränsas av vilket kön hen är född med.
Då vill jag berätta om vår förskola som dottern började på när hon var drygt 3,5. Det bästa med den förskolan är PERSONALEN. De hade kunnat ha vilken inriktning som helst utan att det påverkat vårt val, för de är helt underbara personer. Det är ingen genusförskola, men de är mycket intresserade av sådana frågor och vidareutbildar sig och diskuterar - och försöker inspirera alla föräldrar också. De är otroligt varma, generösa, ser de enskilda barnen och kör inte med några kollektiva eller generella lösningar (t ex första gången min dotter skulle äta lunch där ville hon inte sitta med de andra barnen. Inga problem, de dukade med porslin, duk och ett levande ljus åt henne vid ett eget bord. Respekterade hennes önskan. Och resultatet? Hon satt där och studerade de andra barnen, och nästa dag ville hon sitta tillsammans med dem). De är tretton barn på förskolan, blandade åldrar men generellt så är det i princip ingen som sätter sina ettåringar där. De lagar sin egen mat, har en trädgård de är ute mycket i (odlar, leker), håller till i ett gammalt hus där de eldar i kakelugnen vintertid, mest fri lek men de går också in och hjälper barnen hur man beter sig mot varandra om det behövs, osv osv. De är en väldigt lugn miljö och det märks på barnen. När jag hämtar vid 14 är de ofta mitt inne i leken, men det är inte alls det där stimmiga jag sett på andra förskolor. Inte ens när de leker hela havet stormar är det särskilt högljutt eller stimmigt. Min dotter går 15 timmar i veckan och det gör faktiskt flera av barnen. Hon har fått nya vänner och jag känner att hon växer av att ha hamnat på ett sådant här underbart ställe. Så riktigt bra förskolor finns! Men, måste jag säga, vi har funderingar på att flytta och det enda som egentligen håller oss kvar är just förskolan. Jag tror det blir svårt att hitta en som är lika bra.
SvaraRaderaJag skulle också vilja ha mina framtida barn på en genusmedveten förskola, med lite waldorf och montessori inriktning. Jag ska faktiskt ha min APU(praktik) på genusförskolan Egalia i stockholm nu i några månader, ser framemot det! =)
SvaraRadera