Ibland när hemförlossning diskuteras dyker motargumentet upp att det där med stearinljus och lugn musik bara är trams och att man ju åker till sjukhuset för att få ut ungen och inget annat. Det är ett så mekaniskt tänkande och jag undrar om dessa människor glömmer bort att födseln inte bara är en kroppslig process, utan att den involverar psyket, känslor och hormoner, och att det därför är viktigt att vara på en plats där man kan slappna av.
Min egen förlossning startade med värkar mitt i natten, starka och regelbundna från första stund. Min jordmor kom och tittade till mig, maken började fylla bassängen med vatten, vi tände ljus och var lyckliga. Vi grät lite grann och sa att snart är vårt barn här med oss. Vi hade från början kommit överens om att vi inte skulle göra onödiga undersökningar utan låta kroppen jobba i lugn och ro, men dygnet gick och efter tjugo fruktansvärt smärtsamma timmar kändes det som om fortfarande inget hade hänt. Vattnet hade inte gått, och när vi undersökte var det inte mer än 3 centimeters öppning. Jag ville dö. All denna smärta helt i onödan, kände jag. Vi pratade en stund om varför det kunde vara så, om det var något som fick mig att hålla tillbaka. Jag visste vad det var, och jag och min man gick in i sovrummet och pratade om det. Jag grät över en abort jag gjorde för många år sedan, innan jag träffade min man. Jag var rädd att släppa det barnet nu, låta det dö, och låta det nya barnet komma till mig. Vi grät tillsammans, och då gick vattnet.
Efter det blev värkarna fort tätare, intensivare och mycket smärtsammare.
Nu är jag kanske lite insnöad men framförallt tycker jag att de argument mot hemfödsel som du nämner känns okunniga - och att det mycket väl kan bero på den där fantastiskt tröttsamma dualismen med kropp och psyke. Det är kropp alltihop om du frågar mig, kopplingen mellan t ex gener och miljö är så väldigt mycket mer omedelbar än vad folk i allmänhet verkar förstå (t ex att det som sker i livmodern är miljö). Och eftersom stress är en sådan sak som aktiverar nervsystemet på ett visst vis är det klart att det kan motarbeta andra fysiologiska processer som sysslar med att få ut ett barn. Sedan är det ju inte säkert att just stearinljus, musik och starka känslor är det som får en person in i optimal stämning (många människor känner sig nog betydligt tryggare på sjukhus) men människor måste ju ändå ha all respekt för hur kroppen fungerar och att känslor och barnafödsel i lika delar är fysiologiska processer som tjänar på att ha goda förutsättningar när ens barn ska födas.
SvaraRaderaDualismen är kanske tröttsam men det är mer fruktbart att tala om kropp och själ, eller känslor eller psyke, än att bara klumpa ihop allt till "kropp" när man talar om det här. Det är ju just det jag vill fram till när jag nämner hormoner till exempel, som ju är ett tydligt exempel på att psyket och kroppen är sammanlänkade genom fysiska processer.
RaderaPersonligen känner jag mig också tryggare på sjukhus även om behandlingen där var rent omänsklig, men poängen var nog att få fram det sistnämnda, att när det exempelvis inte sker någon progression i förlossningen så är det värdefullt att söka efter psykiska orsaker, var det än sker.
Ja, sorry för min otydlighet: jag menar alltså att jag håller med dig men jag menar också att alla som tror att kroppen är skild från medvetandet/känslor osv är ute och cyklar - inte minst de som tror att känslolivet är obetydligt och kroppen står över och fri från dess påverkan. Det innebär så klart inte att det är motiverat att vara reduktionistisk och säga att det är tillräckligt eller tydligt att tala om vad som försiggår biologiskt men jag har som sagt intrycket att många tror att kroppen "samspelar med" psyket medan psyket i själva verket är en del av kroppen och det vi upplever känslomässigt är biologiska processer, så att känslor har inflytande över t ex en förlossning är ju på intet vis långsökt eller grundlös spekulation.
RaderaLustigt att du nämner just stearinljusen. Mitt tredje barn föddes på en madrass på köksgolvet i stearinljussken och jag minns att jag tittade på blombuketten med ringblommor, som jag själv plockat in på köksbordet tidigare, i värkarna. När jag tänker på den förlossningen är det dels närheten med min man och dels blommorna i den dämpade belysningen jag minns. /Marit
SvaraRaderaSå fint. Tack för att du delar med dig av det.
RaderaSå fint du skriver, jag grät när jag läste det här. Jag känner igen det du berättar om även om det i mitt fall handlade om en annan upplevelse i sig som försvårade /Therese, som är en av de som kommenterar här alldeles för sällan och istället mailar ibland :)
SvaraRaderaJag håller helt med. Jag har fött två barn här i Stockholm det ena på KS Solna som är en "vanlig" förlossningsavdelning och det andra på BB Stockholm som har ett mer holistisk perspektiv. Oavsett vad man vill säga om stearinljus eller som i BB Stockholms fall "hemlik" miljö så upplevde jag verkligen en stor skillnad. Hur ska man kunna fokusera och förbereda kropp (o själ) på det största i livet i en kal sal med en främmande person som skriker på andra sidan ett tunt draperi?
SvaraRaderaJag tror att förlossninsavdelningarna skulle slippa så mycket komplikationer om de även fokuserade på hur kvinnan mår när både psykiskt och fysiskt när gäller födslar. Det är inte sjukhusvård (utom ibland) som behövs utan guidning med det största som kan hända i en trygg miljö.
Känslig fråga så du behöver inte svara, men du har tidigare skrivit om att du snittades efter många timmar. Jag kom att tänka på det eftersom slutet av det här blogginlägget låter som om det löste sig på plats... Var du för rädd och trött för att vilja ge värkarna en chans?
SvaraRaderaNej, det höll på i ytterligare 30 timmar, (50 timmar sammanlagt) med extremt starka och täta värkar, men när kejsarsnittet gjorde upptäckte de att han hade legat och stångat med huvudet mot min nedre rygg istället för mot utgången, därav ingen progression trots maximalt intensiva värkar.
RaderaOj, måste varit fruktansvärt jobbigt (och smärtsamt). Då förstår jag. Tack för att du svarade.
RaderaJag har fött två barn, ett på sjukhus och ett hemma. Jag är fullkomligt övertygad om att stearinljus inte är trams.
SvaraRaderaTack för dina fina texter!
Vad häftigt, jag tänker också föda hemma den dagen jag ska föda barn! :D Vad fint du skrivit om det och vad roligt att vattnet gick när ni pratat igenom det du tyckte var jobbigt! :D
SvaraRadera