onsdagen den 11:e januari 2012

Brev till BVC/Helstestasjonen

Vem äger ditt barn? Ingen såklart, kanske en del svarar, mitt barn äger sig själv. Andra kanske känner att de som är ansvariga för barnet, i de flesta fall föräldrarna, "äger" barnet. Kanske är hela frågan idiotisk, men när det visar sig att en institution som Helsestasjonen, BVC, kan kräva* att få testa mitt barn, bedöma honom och sätta en stämpel på honom så undrar jag faktiskt om de i själva verket anser att de äger honom. 

Vi har blivit kallade till 2-årskontroll. Med inkallningsbrevet fick vi en lista med saker och ord han bör kunna. Inget av det oroar oss, även om hela listan stinker av allvarlig etnocentrism. Det är hela upplägget jag ogillar.

Orkar ni läsa på norska?


Hei,


Vi har fått innkallelse til 2-årskontroll mandag ---/--- 2012 klokken ---. Vi har i forkant noen synspunkter som vi vil fremføre. Som vi tidligere har gitt uttrykk for har vi ved flere tilfeller følt at de rådene vi har fått fra Helsestasjonen ikke er forenelig med vårt syn på foreldreskap og barneomsorg. 
Nå når vi har blitt innkalt til kontroll for vårt barn vil vi forberede dere på hva vi anser er rimelig og akseptabelt at dere tar opp. Til å begynne med anser vi at tester der et fremmed menneske skal observere og bedømme vårt barn er en krenkning mot hans integritet. Vi mener at det ikke er rett at et barn skal behøve å bevise noe for noen, og spesielt når det er lagd opp etter rettningslinjer som helt åpenbart ikke tar hensyn til kulturelle og familiemessige ulikheter. Vi forstår at dere er opptatt av å fange opp barn som lider av omsorgssvikt eller har sosiale, mentale eller psykiske vanskligheter, men da anser vi at dere kan fokusere på de temaer som er av faktisk betydning for disse spørsmål. Spørsmål om søvnrytme, leggetider og søvnvaner er avhengig av kultur, og det typisk vestlige kravet om at barnet skal sove hele natten tar heller ikke hensyn til at også en del barn over 2 år ammes. 
I vårt tillfelle er vi så leie av å få det spørsmålet at vi vi vil klargjøre det med en gang. Ja, han sover hele natten og det er en selvfølge for oss at han også nattammer. Å slutte med nattamming skulle kreve en avvenning med metoder vi ikke føler respekterer barnet og dets behov. (Här drar jag till med hårda ord, jag skulle faktiskt kunna tänka mig att sluta nattamma nu när han är så stor, jag vill bara ge dem en tankeväckare eftersom de har för vana att försöka övertala alla att sluta nattamma vid 6 månaders ålder.) Å bruke smokk, sutteklut, kosedyr eller andre substitutt for foreldrenes nærhet er utenkelig for oss, og vårt barn har heller aldrig vist interesse for slikt. Vårt ønske er at amningen skal få en naturlig avsluttning når vårt barn selv er følelsesmessig klar til det. Den ekstra næringen og beskyttelsen som morsmelken gir på natten (noe som smokk ikke gjør) er bare en bonus. Når det gjelder amming og tannhelse så tar vi hensyn til vitenskapelig forskning som tydelig, gang pa gang, har vist at morsmelk beskytter tennene, også ved fri, hyppig amming. (Bifogar länkar och info, bl.a. från Sagogrynets blogginlägg Nattamning) 
At det deles ut brosjyrer og gis råd på Sentrum Helsestasjon om å la spedbarn gråte seg i søvn alene er for oss helt forkastelig og gjør at vi helt mister tiltroen til at helsestasjonen faktisk ønsker det beste for barn og deres nevrologiske og emosjonelle utvikling. Slike metoder er ikke noe annet enn barnemishandling og dette er ingen synsing, dette er underbygd av psykiatrisk forskning de siste seksti år. (http://www.psychologytoday.com/blog/moral-landscapes/201112/dangers-crying-it-out) Kanskje er dette harde ord, men det er faktisk årsaken til at vi kjenner motvilje mot å besøke helsestasjonen. Vi blir utrolig triste og sinte av å høre og av å få slike råd, og vi kjenner at vi reagerer på samme måte som om vi hadde sett et barn bli fysisk mishandlet. 
Og når spørsmålet om hvorvidt han er trygg på fremmende er med i formularet blir vi sjokkartet klar over hvor mye deres syn på barn skiller seg fra vårt. Nei, takk og lov er han ikke trygg på fremmende, han er trygg på oss og de han kjenner, familie og venner. 
Vi vil presisere at vi ikke har noe personlig imot deg ----- (vår helsesøsters namn), tvertimot liker vi deg godt, og vi kommer selvsagt på kontrollen ettersom vi , men vi vil i alle fall forklare vårt standpunkt på forhånd.
Med vennlig hilsen,
---------


Relaterat inlägg: "Det viktiga magläget ur ett etnopediatriskt perspektiv" om hur kulturen inverkar på barns utveckling.

*Jo, det är obligatoriskt att gå på 2-årskontroll här i Norge

13 kommentarer:

  1. Wow. Tufft av er att skicka det brevet.
    Jag blir nyfiken, vad är det en tvååring förväntas kunna enligt helsestasjonen?

    SvaraRadera
  2. Jag tror en hel del svenska BVC skulle behöva ett sånt brev också. Personligen har jag tack och lov inte blivit utsatt för påtryckningar om t ex sömn och nattamning (än) men jag hör ju vad andra berättar.

    SvaraRadera
  3. Nu missade jag säkert en massa information för brevet var på norska. Vi har en 2åring och var på 2 årskontrollen. Vi gick dit utan några förväntningar eller farhågor. Kanske var det något de skulle "se" som vi hade missat. Vi är inte experter på utveckling, sjukdomar etc. Vi kan vårt barn och oftast så är det intuitiva som leder oss. Vi upplevde kontrollen som rätt basic. Tora ville inte komma in i undersökningarummet utan höll sig kvar i lekrummet och pysslade på med kafferep och bilbanan. Hon ville inte heller svara på några frågor. Allt är som det ska, sa sköterskan. Jag ser att hon leker, reagerar och mår bra. Min spontana reaktion som förälder var först att Tora skulle "uppföra sig", komma med oss in, vara nyfiken, prata. Istället blev hon irriterad för vi störde henne i leken och därav blev det ett fint möte mellan oss alla.

    / Johanna

    SvaraRadera
  4. wow jag ryser! jag som tycker att våra hälsokontroller här i västerås stad är rysliga och sterila och lite kunskapsmässigt avdankade!

    Stå på er , det där var väl snarare sanna ord! =)

    SvaraRadera
  5. Vad händer om man inte går?

    SvaraRadera
  6. YES!!! Fasen vad bra! /S

    SvaraRadera
  7. Hej,

    försökte lägga in nedanstående kommentar i din blogg men det var stört omöjlgt. Sitter nämligen med min nyinköpta och nyuppdaterade androidlur men din hemsida gick den visst helt bet på.
    Här kommer kommentaren, hoppas du kan, om du godkänner den, själv lägga upp den.

    Finns det ngn risk där i Norge att myndigheterna kan gå in och omhänderta barn som, enligt myndigheterna, inte får omvårdnad enligt "vetenskap och beprövad erfarenhet"?
    Här i Sverige är myndigheterna totalt otillfölitliga, de skiter fullständigt i grava fall av vanvård (enligt varje sunt tänkande människa) men skickar istället den Nationella Insatsstyrkan för att kidnappa barn som får hemundervisning samt barn som vuxit upp trygga under hela liv hos sina fosterföräldrar. I det sista fallet kidnappades barnen för att deras biologiska mamma ville det och sattes i en ny fosterfamilj. Detta är alltså endast 2 exempel, som nog är toppen på isberget.
    Jag undrar om jag vågar skaffa barn i detta land överhuvudtaget. särskilt med tanke på att jag vill vänta med dagis i minst 3år, tänker långtidsamma, tänker inte vaccinera, vill gärna hemundervisa och har personligen ett handikapp. När man slår ihop - alla "varningsklockor" kommer ringa hos de svenska myndigheterna. :-(

    Det var min kommentar. Tack fö för en väldigt lärorik, inspirerande och välskriven blogg. Jag är en trogen läsare. :-)

    SvaraRadera
  8. Nu i efterhand känns det läskigt att ha skickat det men det är så vi känner. Vad som kan hända om man inte kommer dit vet jag inte, bara att det är obligatoriskt och att vi inte har någon lust att leka med myndigheterna.

    Som Bookia Hian nedan skriver så tror jag att det är likadant i Norge som i Sverige, att det finns fall av total vanvård där inget har gjorts (jag har stött på ett sånt fall här) men att det däremot finns fall där föräldrarna är allmänt alternativa när det gäller sitt föräldraskap där barnen har omhändertagits. När jag läser om fall som Dominic Johansson i Sverige blir jag helt skräckslagen.

    Vi fick i alla fall svar av helsesöster nu att hon har läst vårt mail och att vi kan prata om det här på mötet.

    SvaraRadera
  9. Starkt gjort! Och väldigt intressant och givande att läsa, så tack för att du lade ut brevet.

    SvaraRadera
  10. Jag bor ju också i Norge och ahr själv varit på 2-års kontroll med min son. För det första hade jag ingen aning om att den var obligatorisk. Är du verkligen säker på det? Jag trodde att i princip alla besök på bvc var frivilliga. Vi fick inga scheman i förväg om vad som förväntades och under sjäklva kontrollen var det också väldigt avslappnat. Ingen "kontroll" eller bedömmning på det viset. Jag tror hon bara kollade i ögonvrån att han verkade ge respons och att han lekte och förstod vad vi sa. Men detta är ju så olika på alla ställen.

    (På mitt bvc delar de också ut brochyrer om 5 mm, och sist så frågade hon hur lillan (8månader) sover. Jag sa som det var; att jag är skittrött och att hon vaknar många gånger under natten och ammar. Hon började givetvis komma med råd jag inte bett om och började säga; "när du lägger henne ned i sin säng på kvällen..." längre än så kom hon ju inte innan jag fick avbryta och förklara att för det första har hon ingen egen säng och för det andra så lägger vi henne inte på det viset, vi ammar eller bär henne till sömns. Då tappade hon liksom tråden och visste nog inte vad hon skulle säga.)

    Väldigt modigt och bra brev du skickade! Hoppas vi får höra hur det gick sedan!

    SvaraRadera
  11. Jag bor ju också i Norge och ahr själv varit på 2-års kontroll med min son. För det första hade jag ingen aning om att den var obligatorisk. Är du verkligen säker på det? Jag trodde att i princip alla besök på bvc var frivilliga. Vi fick inga scheman i förväg om vad som förväntades och under sjäklva kontrollen var det också väldigt avslappnat. Ingen "kontroll" eller bedömmning på det viset. Jag tror hon bara kollade i ögonvrån att han verkade ge respons och att han lekte och förstod vad vi sa. Men detta är ju så olika på alla ställen.

    (På mitt bvc delar de också ut brochyrer om 5 mm, och sist så frågade hon hur lillan (8månader) sover. Jag sa som det var; att jag är skittrött och att hon vaknar många gånger under natten och ammar. Hon började givetvis komma med råd jag inte bett om och började säga; "när du lägger henne ned i sin säng på kvällen..." längre än så kom hon ju inte innan jag fick avbryta och förklara att för det första har hon ingen egen säng och för det andra så lägger vi henne inte på det viset, vi ammar eller bär henne till sömns. Då tappade hon liksom tråden och visste nog inte vad hon skulle säga.)

    Väldigt modigt och bra brev du skickade! Hoppas vi får höra hur det gick sedan!

    SvaraRadera

Din kommentar kommer att godkännas innan den läggs ut, så oroa dig inte när den inte syns direkt. Tack :)