Tillbaka från festivalen...

För ett par dagar sedan kom vi hem från festivalen som vi besöker varje år. Lördagen, som skulle vara sista och största dagen blev inställd på grund av de förfärliga händelserna i Oslo. Jag och min man brukar vara involverade i festivalen på olika sätt och i år var vi med i ett projekt där designers med urfolksbakgrund skulle skapa streetkläder med sina urfolkstraditioner och hantverk som bakgrund. Hela veckan jobbade vi intensivt med designers från olika delar av Sibirien och Nordkalotten, men själva modevisningen blev tyvärr aldrig av, och det var rätt så. Ingen av oss hade någon lust att fira något. Stämningen var enormt tung, och på lördagen hölls en stilla minneskonsert med artisterna som skulle ha haft konsert och som i många fall hade kommit från andra sidan jordklotet. Sorgliga sånger på olika språk, från hela världen. Inget kunde ha varit mer rätt än att hylla kulturmöten och visa hur vackert det kan vara. Passande nog regnade det, och det kändes som om hela världen grät. Det var ändå skönt att vara där, bland familj, vänner och fina människor, och kunna kramas och dela sorgen.

Väl hemkomna märker vi att festivalen gjorde ett enormt intryck på É. Han är full av jojk, går omkring och småjojkar för sig själv hela tiden. Maoriernas läskiga miner med utsträckta tungor både skrämde och roade honom, och väl hemma vill han gärna visa oss sin egen maori haka, krigsdans. Kvinnlig inuitisk strupsång var det mest fascinerande, idag har han velat titta på det vi har filmat om och om igen och också försöka sig på lite strupsång själv. Finast var dock alla möten med de andra barnen. Många av artisterna hade tagit med sig sina barn, och backstage och framför scenen lekte och dansade våra barn tillsammans, utan att tala samma språk.

Reklambilden för projektet vi var med i. Jag och min man fick ställa upp som modeller.

Timbuktu - ett underbart möte mellan hip hop och jojk.

Klockan är två morgonen på fredagen, konserterna är slut och É är fortfarande i full fart. Detta var innan vi visste något om vad som hade hänt i Oslo.

Två vackra festivaldeltagare, nenetser från Sibirien.

På scenen mötes maori haka med grönländsk maskdans. Vackert, sensuellt och kraftfullt.

Min lille tomte sysselsatte sig ofta med att pilla bort näver från bardisken när mamma och pappa var tråkiga och bara ville sitta och prata med vänner...