Bära barn i världen. Del 2: Naken mot mammas varma kropp

Dagens bärdon är inuiternas bärparkas som kallas amauti. För mig personligen ser amautin ut att vara det mysigaste man kan bära sitt barn i. Läs vidare så förstår ni varför.

Traditionellt sett har amautin använts av inuiter från hela det cirkumpolära området (Kanada, USA, Ryssland och Grönland) men är idag vanligast i Nunavut och Nunavik i Kanada. Den har varit tillverkad av olika typer av material såsom renskinn eller sälskinn som är isolerande och vattenavvisande, men idag är det vanligare att de sys av ett vindtätt polyester-, bomulls-, eller ulltyg och sen fodras och vadderas. Som alla traditionella plagg berättar dess mönster och dekorationer om bärarens platstillhörighet, släkt och sociala status. Traditionella amautis har intrikata mönster av ihopsydda skinnlappar i olika nyanser, eller fantastiska pärlbroderier i all världens färger, beroende på vart de kommer ifrån. En del har en U-form fram och bak, andra har en vanlig, rak fåll. Besöker man det etnografiska muséet i Köpenhamn så kan man se en stor samling amautis från olika platser.

Det ser kanske ut som om man bär barnet i amautins kapuschong, men så är inte fallet. I själva verket sitter barnet tätt mot mammans rygg, innanför hennes jacka, och utanför hänger den stora kapuschongen som ska kunna föras över både mamma och barn för att skydda den lilla mot vind och blåst. Faktiskt är amautin så varm att barnen traditionellt sett har suttit nakna i den, med endast en mössa på sig. I dagens moderna amautis är det vanligare att barnet har kläder på sig också. Rent praktiskt går det till så att de små barnen lindas och läggs in i amautin efter att mamman har tagit den på sig, antingen med ryggen eller med magen mot mamman. De lite större barnen sitter i den, antingen med benen på var sin sida om mammans kropp eller med benen korsade i den. För att undvika att framdelen av amautin drar bakåt och stryper mamman så sitter det snören eller vävda band runt halsen, och dessa dras framåt, över bysten och knyts sedan runt midjan. En riktigt duktig amautisömmerska kan sy en amauti som inte behöver detta band, och en sån amauti ligger det mycket stolthet i.

Amautin är smart konstruerad och har t.ex. ett väldigt rymligt skulderparti så att man ska kunna föra fram barnet för att amma utan att ta ut barnet ur den. Inuiterna har en tradition av långtidsamning och hud-mot-hud-kontakten i amautin har främjat amningen som i sin tur också har fungerat som ett preventivmedel mot för täta barnafödslar. En annan smart funktion som amautin har är att också frampartiet är så pass rymligt att man ska kunna hålla barnet framför sig innanför den så att det kan kissa eller bajsa utan att behöva frysa. Blöjor är som bekant en uppfinning som många folk i världen aldrig har känt behovet av.

Amautin används som sagt än idag, både av inuiter och qallunaat - icke-inuiter. Är man intresserad av att köpa sig en amauti så finns det företag som säljer moderna amautis också till icke-inuiter. Dock bör man tänka på att många inuiter tar illa upp av att se amautin användas av utomstående. För dem är amautin en kulturell identitetsmarkör och ett kulturarv som de är väldigt stolta över. Precis som anoraken och kajaken har kommersialiserats utan att gynna inuiterna så fruktar de att amautin också ska bli allmän egendom. Med lagen om intellectual property till hjälp jobbar nu inuiter för att utarbeta riktlinjer för vem som ska få sy, sälja och bära amautin.

...och en filmsnutt ur filmen Atanarjuat, där man får sett ett lite större barn bäras i en amauti.