Bröstmjölk, glassar och tabun

Inspirerad av inlägget "Tabuföreställningar om bröstmjölk och annat" i Amningsbloggen tänkte jag skriva lite mer om bröstmjölkstabut ur ett antropologiskt perspektiv. Utgångspunkten för detta inlägg är debatten som uppstod när en glassbar i England fick för sig att sälja glass gjord av människomjölk, för att sedan förbjudas av myndigheterna. Hur kommer det sig, frågade sig många, att människor tycker att det är okej att dricka komjölk, medan människomjölk anses vara äckligt som vuxenföda?

I inlägget ovan citeras etnologen Jonas Frykman, som skriver att kroppsvätskor gärna ses som motbjudande, kraftladdade, äckliga eller farliga eftersom de passerar kroppens gränser. Detta bygger på Mary Douglas berömda teori om smuts, där hon skriver att trots att vi tror oss ha en rationell och bakteriologisk förklaring på vad som är smutsigt är det i själva verket allt som är "matter out of place", d.v.s. där det inte ska vara som vi anser vara smuts. Saliv i munnen är rent, men tanken på att spotta i ett glas, och sen dricka upp det igen äcklar oss. Vi har alltså ett behov av att kategorisera och hålla isär saker och ting, i vår tankevärld har allt har sin plats.

Bröstmjölk är intressant ur den synvinkeln eftersom det har förmågan att överskrida och därför utfordra många av våra gränser. Först och främst passerar det vår kropps gräns. Så länge barnet är ett spädbarn anses det vara en del av kvinnans kropp, det har parasiterat på kvinnans kropp i nio månader och tillåts till viss mån att fortsätta göra det ett tag till. Men så fort det börjar visa tecken på att vara en egen person så riskerar amningen att bli sedd på som något fult och smutsigt. Ofta hör man folk säga: "När barnet kan be om bröstet själv så är det för gammalt för att amma." Då har barnet nämligen tagit steget från att vara en viljelös varelse som behöver mamman för att överleva, till en människa med en egen vilja, och därmed har också bröstmjölken passerat gränsen från en människa till en annan. Att överträda varandras kroppsliga gränser, såsom i samlaget, är något vi vanligtvis gör i det privata. Att låta våra kroppsvätskor passera våra egna kroppars gränser är också något vi gör i det privata. Det är därför inte så märkligt att många anser att också amning ska ske i det privata, hur mycket vi än försöker argumentera att det ju bara är ett barn som äter. Dessutom, som kulturvarelser vill vi gärna inte bli påminda om de funktioner som gör oss lika djuren. Amning är en sådan funktion.

En annan föreställning vi människor verkar ha är den att kroppen och pengar inte ska blandas ihop. Så fort den mänskliga kroppen är råmaterialet i en industri anses det vara smutsigt, farligt eller hotande. Kroppen tillhör nämligen den privata sfären, medan pengar tillhör den offentliga sfären - två kategorier som vi lägger ner mycket energi på att hålla isär. Prostitution är säkert det första många kommer att tänka på. Andra exempel är försäljning av ägg och sperma, eller att ta betalt för att vara gravid med någon annans barn. Det är inte för intet som bröstmjölk och blod doneras. Man vill inte att folk ska göra det för pengarna. Palmer skriver i The Politics of Breastfeeding: "It has been shown that altruism is a protection against poor quality of breastmilk, blood or organs, and is therefore safer". För vem vet vad folk som är så desperata att de säljer sina egna kroppsvätskor har i dem?

Bröstmjölk skapar en relation mellan människor. Rätt mjölk till rätt barn. I vårt samhälle har nog de flesta idag en motvilja mot att låta någon annan kvinna amma deras barn. I samhällen där det är vanligare bildas släktskapsrelationer mellan barn som har blivit ammade av samma kvinna, och samma restriktioner som finns mellan biologiska syskon uppstår mellan mjölksyskon. De får t.ex. inte lov att gifta sig med varann. Att köpa en glass gjord av en okänd kvinnas bröstmjölk bryter därför mot många av våra föreställningar om vad som är rätt, fel, rent och smutsigt.

Men det är inte bara det. Vanligtvis förtär vi inte andra människors kroppsvätskor. Att äta glass gjord av komjölk följer en logik som vi är väldigt införstådda med. Vi äter gärna av djur, men vi äter inte människor. Det blir därför något närmast kannibalistiskt att äta en glass, gjord av en dryck som kommer från en annan människas kropp.