onsdagen den 21:e juli 2010

Vad är naturligt och ursprungligt?

Det pågår just nu en debatt på Sjalbarn om begreppet ursprungligt föräldraskap, och huruvida man kan kalla något för naturligt eller ej. Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om ämnet, så här kommer det.

Det folk brukar hänvisa till när de talar om ursprungligt eller naturligt föräldraskap är inspirerat av hur jägare- och samlarsamhällen lever idag, samt av hur vi kan anta att de första människorna på jorden gjorde. Studiet av primater brukar också vara en inspirationskälla. Element som tycks vara gemensamma nämnare är bärande, samsovande och långtidsammande.

Jag tycker att ämnet är intressant, men tyvärr bygger det ofta på väldigt ovetenskapliga studier gjorda av folk som varken har de teoretiska verktygen att studera kulturer på, samt som bara efter ett par månader (i vissa fall ett par veckor eller dagar) på en plats tycker sig ha förstått hur det går till. Framför allt tycks dessa amatörantropologer vurma för idéer och uttryck som dagens socialantropologi helst vill radera från sin egen vetenskaps smutsiga historia. Nämnas kan ord som primitiv, ociviliserade och stenåldersfolk (och till viss grad också naturfolk, som inte längre känns riktigt korrekt att använda). Huvudtanken tycks vara att vi genom att studera nu levande jägare och samlare kan veta hur människor levde förr i tiden, även i andra delar av världen. Detta är en idé som planterades av 1800-talets vetenskapsmän, och bland annat reste Charles Darwins till Eldslandet för att studera Selk'nam- och Yaganfolken, som ansågs vara bland de "primitivaste" och "mest ursprungliga" av världens folk.


Idag har man helt förkastat idéen om att världens folk följer en lik evolutionslinje. Dagens jägare- och samlare, hur geografisk isolerade de än må vara, lär oss inte hur de första människorna på jorden levde. Varje kultur har sin egen historia, varje kultur följer sin egen evolutionära stege och inga kulturer är isolerade. Inget folk lever i stenåldern, inget folk har stått stilla i sin utveckling, inget folk är primitivt. Folk som till synes lever enkelt, kan ha intrikata trossystem, enorma kunskaper om medicinalväxter, kroppen, djurlivet, kunskaper som har utvecklats och förfinats genom tusentals år. Vad är det för primitivt med det?


Därför framstår debatten om ursprungligt föräldraskap som okunnig och etnocentrisk när den hänvisar till hur vissa urfolk lever idag. Jag tycker om att läsa om hur folk i andra kulturer gör med sina barn, och som jag tidigare har nämnt var det mycket i exempelvis Kontinuumbegreppet som jag tyckte var intressant, men jag läser det just som en insikt i hur det specifika folket gör, inte som vad som är "naturligt" eller "ursprungligt". Jägare och samlare finns på många platser på jorden, från Sibirien till Sydafrika till Stilla Havet och Amazonas. De har alla på var sitt sätt anpassats till sin miljö och sitt klimat och utvecklat sina kulturer genom utbyte med närliggande folkgrupper, (i synnerhet eftersom jägare- och samlare oftast är nomadiska eller semi-nomadiska). Bland Aeta-folket på Filippinerna jagar kvinnorna på samma sätt som männen. Hur tar de hand om sina barn? Hur länge och hur tätt ammar de? Antagligen inte lika ofta som San-folket i Sydafrika, där kvinnorna traditionellt sett har gått barbröstade i värmen och burit på sina barn på höften medan männen utför jakten, men kanske oftare än inuiterna, där barnet i långa stunder sitter inpackade på ryggen i moderns amautik. Vad är då ursprungligt?


En annan aspekt i diskussionen är romanticerandet av hur icke-västerländska samhällen gör. Jag gjorde ett fältarbete i Melanesien (Stilla Havet) på en liten ö som säkert hade varit rena guldgruvan för anhängare av ursprungligt föräldraskap. Barbröstade kvinnor, män med penisfodral och nakna barn som glatt sprang omkring i regnskogen, till synes fria och lyckliga. Vid ett tillfälle sa jag till en kvinna att hon hade ett fint barn, varav hon svarade att om jag gillade honom kunde jag ta honom. Jag kommer aldrig att glömma det. Senare fick jag veta att hennes förslag inte var något ovanligt. Kannibalism var dessutom vanligt ända fram till slutet av 1960-talet på ön.


Vad ska vi se som kulturella drag, och vad ska vi tolka som ursprungligt (och alltså evolutionsmässigt fördelaktigt och därmed fint och rätt)?

Min poäng är att vi gärna kan diskutera och spekulera kring hur de första människorna tog hand om sina barn. Man kan inspireras av det som låter vettigt och evolutionsmässigt fördelaktigt och förkasta det som inte passar oss. Men man ska akta sig för att tro att dagens urfolk eller jägare- och samlare är ett fönster till det förflutna, att de är mer naturliga och ursprungliga än vi, för det blir ett förnekande av att dessa människor är kulturvarelser.

(Del 2 om ursprungligt föräldraskap finns här)


Inte naturliga, bara kulturliga. (Bild från mitt fältarbete.)

8 kommentarer:

  1. Väldigt bra inlägg i debatten. Man kan ju fråga sig vad som är "naturligt" att göra med handikappade barn också, vad har man gjord genom historien och vad gör man i olika kulturer och bland de "naturfolk" som folk ser upp till? Bland nuerna i afrika anser man tex att barn som föds med något fel, är egentligen barn till flodhästar och lämnas därför tillbaka där de hör hemma, i vattnet. Ska vi da också göra det? Allting är kulturellt, det finns inget naturligt.
    Glöm inte att ju mer man lär sig, desto mer lär man sig att man inte vet ;)

    SvaraRadera
  2. Intressant att du tog upp bortgivande av barn. Tänkte själv på en historia om bortrövande av barn (en högt uppsatt kvinna som själv inte fick barn och därför tog man ett barn från grannbyn). Det känns inte heller västerländskt accepterat även om de säkert på många andra sätt levde på ett sätt som kan inspirera andra.
    Skulle vilja bjuda in dig på en kopp kaffe för att få höra mer, men jag lägger din blogg bland mina favoriter istället. :D

    SvaraRadera
  3. Jag har helt missat den tråden på Sjalbarn. Skall leta upp den och läsa. :-)

    Du, jag är så nyfiken på din utbildning. Innan jag började mina studier (jag läste etnologi och andra kulturämnen) funderade jag på antropologi. Jag ville resa runt. Bo med folk här och var på jorden. Som du har gjort. :-) Är du färdig med dina studier? Har du studerat väldigt länge med tanke på dina resor? Berätta gärna om du vill!

    SvaraRadera
  4. Vad fint du sätter ord på mina tankar och känslor inför det här. Du är en pärla du Maria. Ta hand om dig och din fina fina familj. Ha det fint! Kram Anna

    SvaraRadera
  5. Intressant! Tack för att du delar med dig av dina kunskaper.

    SvaraRadera
  6. Mycket intressant att ta del av och läsa dina tankar!

    En till faktor som jag upplever lätt kommer i skymundan (eller kanske bortses från?)är det faktum att forskaren/den som observerar bara genom sin närvaro på platsen och i gruppen påverkar sin omgivning vilket, även om syftet är att bara observera.
    Det som observeras är vad som sker just där och då i den aktuella kontexten, inte nödvändigtvis en sanning om hur det alltid är, har varit och kommer att vara.

    SvaraRadera
  7. Det är nyttigt för oss som inte är antropologer att få läsa dina tankar. Det är nog alltför lätt att hitta någon som säger att "det här är naturligt" och försöka använda det som facit till hur man borde göra när man är osäker och tycker det är svårt att vara förälder.

    SvaraRadera
  8. Håller själv på att läsa Kontinuumbegreppet och googlade lite och hittade din sida. Väldigt bra inlägg, tack för det! :)

    SvaraRadera

Din kommentar kommer att godkännas innan den läggs ut, så oroa dig inte när den inte syns direkt. Tack :)